Vem var Abram?

Berättelsen om Abram

Abram, även känd som Abraham, är en biblisk figur som är mest känd för att vara Israels fader. Han är son till Terah och far till Isak, Ismael och sex andra söner. Han är också stamfader till Jakob och Esau. Abrams historia börjar i Ur i Kaldeén, där han föds till Terah och hans fru, Amthelo. Senare kallas han av Gud att lämna sitt hem och resa till Kanaans land. På vägen slår han sig och hans familj ner i Haran. Efter hans fars död kallar Gud Abram att fortsätta sin resa till Kanaan. Väl i Kanaan gör Gud en pakt med Abram och lovar honom att han ska bli fader till en stor nation. I gengäld måste Abram lyda Guds befallningar och tillbe Honom ensam. Abram och hans hustru, Sarai, får en son, Isak, och Abrams namn ändras till Abraham. Abraham är känd för sin trohet mot Gud och sin vilja att lyda Guds befallningar. Han är också känd för sin vilja att offra sin son Isak i lydnad till Gud. Denna handling av tro ses som en symbol för Jesu Kristi ultimata offer. Abraham är även känd för sin gästfrihet, då han välkomnade tre främlingar in i sitt tält och gav dem mat och dryck. Denna gärning av gästfrihet ses som en symbol för Guds gästfrihet gentemot alla människor. Abraham minns som Israels fader och stamfader till Jesus Kristus. Han är ett exempel på trohet och lydnad till Gud, och hans historia är en viktig del av Bibeln.