Berättelsen om Daniel
Daniel är en biblisk gestalt som förekommer i Gamla Testamentet. Han var en judisk fånge som togs till Babylon under den babylonska fångenskapen. Han tjänade som en högt rankad tjänsteman vid hovet av Nebukadnessar II och senare Belshassar, den sista kungen av Babylon. Han är känd för sin förmåga att tolka drömmar och visioner, vilket han visade flera gånger vid hovet. En av de mest kända historierna om Daniel är historien om lejongropen, där han kastades in i en grotta med lejon men blev beskyddad av Gud och kom oskadd ut. Daniel föddes i Juda och togs förmodligen tillfånga i Babylon när han var ung. Det finns ingen registrering av hans födelse- eller dödsplats, men han levde ett långt liv och antas ha dött i Babylon. Daniel var känd för sin visdom, ärlighet och tro på Gud. Han är ihågkommen som en förebild för trofasthet och lydnad mot Gud, även inför fara och motgångar. Hans skrifter i Daniels bok har inspirerat många generationer av troende, och han betraktas som en profet i judiska och kristna traditioner.
Namnbetydelse
Gud är min domare.
Namnursprung
Hebreiska.
Role
profet
Första omnämnande
1 Chronicles 3:1
Förekomster i Bibeln
73 omnämnanden
På hebreiska
דניאל