Berättelsen om Elam
Elam var en biblisk figur nämnd i Gamla testamentet. Han var son till Sem, son till Noa, och far till elamiterna. Han är mest känd för att vara anfader till elamiterna, ett forntida folk som bodde i vad som nu är sydvästra Iran. Elam föddes efter den Stora Floden och var den fjärde sonen till Sem. Han hade tre bröder: Assur, Arfaxad och Lud. Han anses ha varit far till elamiterna, ett forntida folk som bodde i vad som nu är sydvästra Iran. Elamiterna var kända för sin avancerade civilisation och sitt skicklighet inom metallarbete. Elam nämns också i Bibeln i Första Moseboken. Han nämns som en av de fyra sönerna till Sem, och listas som far till elamiterna. Han nämns också i Hesekiels bok, där han beskrivs som en stor nation. Elam är mest känd för att vara anfader till elamiterna, ett forntida folk som bodde i vad som nu är sydvästra Iran. Han är också känd för att nämnas i Bibeln som en av de fyra sönerna till Sem, och för att vara far till elamiterna. Han är ihågkommen för sina ättlingars skicklighet inom metallarbete och deras avancerade civilisation.
Namnbetydelse
Eternal or hidden
Namnursprung
Hebreiska
Role
positionheld: Elams position
Första omnämnande
Genesis 10:22
Förekomster i Bibeln
34 omnämnanden