Berättelsen om Judéen.
Judaea var en biblisk figur som är mest känd för att vara Israels fader. Han var son till Abraham och Sara, och bror till Ismael. Han var far till tolv söner, som blev de tolv stammarna i Israel. Judaea var en ledare för sitt folk och var känd för sin visdom och tro. Han var en stor krigare och ledde sitt folk i strid mot sina fiender. Han var också en stor förhandlare och kunde förhandla fram fred mellan sitt folk och deras fiender. Judaea var en trogen följare av Gud och var känd för sin lydnad mot Guds bud. Han var en stor lärare och undervisade sitt folk om Guds lagar och bud. Han var också en stor ledare och kunde leda sitt folk genom svåra tider. Judaea är mest känd för att vara Israels far och för sin trofasthet mot Gud. Han var en stor ledare, lärare och förhandlare och kunde leda sitt folk genom svåra tider. Han var en stor förebild för tro och lydnad mot Gud och är ihågkommen för sin visdom och mod.
Namnbetydelse
"Judaea" i betydelsen av namnet: Namnet "Judaea" (även stavat "Judea") hänvisar till en historisk region belägen i den södra delen av forntida Palestina. Dess namn kommer från det hebreiska ordet "Yehudah," som betyder "lovprisning" eller "tacksägelse," och det var förknippat med stammen Juda, en av Israels tolv stammar. Det här området har stor historisk och religiös betydelse, då det var centrum för det antika Juda riket och senare blev en romersk provins. Judaea nämns ofta i bibliska texter och har haft en bestående påverkan på judisk historia och kultur.
Namnursprung
Hebreiska.
Role
Judeen.
Första omnämnande
Matthew 2:1
Förekomster i Bibeln
43 omnämnanden
På hebreiska
יהודה