Berättelsen om Manna

Manna var en biblisk figur som är mest känd för att ha försett Israeliterna med mat under deras 40-åriga resa i öknen. Han var son till Elimelech och Naomi, och bror till Mahlon och Chilion. Manna sändes av Gud för att ge näring åt Israeliterna under deras resa i öknen. Han såg ut som en fin, flagig substans som smakade som vafle gjorda med honung. Israeliterna instruerades att endast samla tillräckligt med manna för en dag, och allt extra som samlades skulle bli dåligt. Manna var en symbol för Guds förseende och trohet gentemot Israeliterna. Han förse dem med näring och näring under deras tid i öknen. Han fungerade också som en påminnelse om Guds löfte att förse dem och att leda dem till det utlovade landet. Manna är mest känd för att ha försett Israeliterna med mat under deras 40-åriga resa i öknen. Han är en symbol för Guds trofasthet och förseende, samt en påminnelse om Hans löfte att leda Israeliterna till det utlovade landet.
Namnbetydelse
Manna: Gudomlig försyn eller mirakulös välsignelse.
Namnursprung
Hebreiska
Första omnämnande
Exodus 16:15
Förekomster i Bibeln
20 omnämnanden
På hebreiska
מאנה