Vem var Padon?

Berättelsen om Padon

Padon var en biblisk figur som nämns i Första Moseboken. Han var son till Ismael, son till Abraham och Hagar. Han var bror till Nebajot, Kedar, Adbeel, Mibsam, Mishma, Duma, Massa, Hadad, Tema, Jetur, Nafis och Kedema. Padon är mest känd för att vara anfader till ismaeliterna, en nomadisk stam från Arabiska halvön. Han är även känd för att vara anfader till araberna. Padons liv är inte väl dokumenterat i Bibeln, men det är känt att han föddes i öknen Paran, som ligger på Sinaihalvön. Han var den förstfödde sonen till Ismael och hans mor var Hagar, den egyptiska slavinnan till Saras, Abrahams fru. Det antas att Padon var en nomadisk herde, liksom sin far. Han tros också ha varit en skicklig bågskytt, liksom sin far. Padon är mest känd för att vara anfader till ismaeliterna och araberna. Han är också känd för att vara far till tolv söner, som var anfäder till de tolv Ismael-stammarna. Han är även känd för att vara anfader till araberna, som härstammar från Ismael.