Vem var Farao?

Berättelsen om Farao

Farao är en titel som används av de forntida egyptiska kungarna. Ordet "Farao" kommer från det egyptiska ordet "per-aa" som betyder "stor hus". Farao ansågs vara härskare över hela Egypten och betraktades som en gudomlig varelse. Han var ansvarig för landets förvaltning, upprätthållandet av lag och ordning samt skyddet av folket. Farao styrde Egypten i tusentals år, och den forntida egyptiska historien är uppdelad i flera olika dynastier baserade på olika Faraos regeringstider. Några av de mest kända Faraoerna inkluderar Tutankhamun, Ramses II och Kleopatra VII. I Bibeln är Farao mest känd som härskaren under Moses tid och israeliternas exodus från Egypten. Enligt den bibliska berättelsen var Farao härskaren över Egypten när israeliterna levde som slavar i landet. När Moses kom och krävde att Farao skulle släppa israeliterna, vägrade Farao och istället ökade slavs arbetsbördan på israeliterna. Detta ledde till en serie av tio plågor som till slut resulterade i att Farao gick med på att släppa israeliterna från slaveri. De exakta datumen för Faraoernas regeringstider anges inte i Bibeln, men deras historier har varit föremål för mycket historisk och religiös forskning. Faraoerna fortsätter att vara ett fascinerande ämne för historiker, arkeologer och bibelforskare, och deras styre över det forntida Egypten förblir ett av de mest välkända och långvariga kapitlen i historien om den forntida världen.