Profeten beskriver Herrens slutgiltiga seger över ondskan och återställandet av Hans folk. Kapitlet börjar med en förklaring att himlen är Herrens tron och jorden är hans fotpall. Herren förkastar dem som bjuder tom tillbedjan och söker istället dem med ödmjuka och ångerfyllda hjärtan som bävar inför Hans ord. Trots folkets uppror och synd lovar Herren att trösta dem, som en mor tröstar sitt barn.
