Psalm 131 är en kort men kraftfull reflektion om att odla ett ödmjukt och nöjt hjärta. Psalmisten erkänner sin tendens att bli högfärdig och ängslig, men väljer istället att lita på Guds kärleksfulla omsorg. Han uppmanar sig själv och andra att finna frid i att vila som ett avvant barn på sin mors knä, att släppa kontrollen och behovet av världsliga strävanden.
