Psalm 88 är en hjärtskärande ropa från djupet av förtvivlan, vädjande om Guds nåd och befrielse. Psalmdiktaren lider stor smärta och isolering, känner sig övergiven även av sina närmaste följeslagare. Ändå förblir han trofast i sin bön till Gud, och erkänner Hans suveränitet även mitt i sin smärta.
